top of page

Glashuset



Min första nya 3-serie



BMW 3-serien E21

Bayerische Motoren Werke har en extremt intressant historia med både upp- och nedgångar. Det finns otaliga exempel på fantastiska bilar med den ikoniska blåvita logotypen på motorhuven, och BMW är också kända för sina utmärkta motorer. Oavsett om BMW-motorer satt i ett flygplan, en bil eller en motorcykel har de ofta varit i en klass för sig. Även om kriget förmodligen är en tid BMW helst vill glömma, då de liksom så många andra tyska fabriker var med och tillverkade material till den tyska krigsmaskinen. Det var till exempel BMW som levererade den kraftfulla motorn som var drivkraften i en av krigets snabbaste jaktplan, Focke-Wulf Fw 190.


Perioden efter andra världskriget var en problematisk tid för många tyska tillverkare, alltså även för BMW. Det var begränsat vad tyska fabriker kunde tillåtas göra. Det dröjde till 1952 innan BMW började tillverka bilar igen. Den första modellen var BMW 501/502 (med smeknamnet Baroque Angel), som var en stor lyxbil. Den stora marknaden i Tyskland efter kriget var dock småbilar och BMW fick gå igenom en period som tillverkare av mikrobilar som BMW Isetta och den lite större BMW 700. BMW fick en lite oharmonisk modellsammansättning.< /p>


På 60-talet kom BMW på idén att bygga en serie kompakta mellanklassbilar, som var föregångarna till 5-serien, BMW 1600, 1800 och 2000. Dessa var bilar med 4 dörrar och bra komfort. CS-varianten av dessa var en vacker 2-dörrars Coupe-version med samma teknik.


02-serien, början på något stort

Sedan följde 02-serien, som byggdes efter samma koncept med reducerad 2-dörrars kaross. Dessa modeller skulle bli föregångaren till 3-serien. I den lätta och sportiga 02-serien fanns den fina M10-motorn, en motor där det gick att köpa riklig motorkraft. Det visade sig att all fin teknik packad i en klassiskt vacker 2-dörrars sedankaross var i mångas smak. Modellen kom även i en Touring-version, som liknade en liten Coupe, även om det snarare var en smart liten Hatchback. BMW 02-serien var en hit från start. Modeller som 2002 Ti och Tii var något för de tuffa pojkarna. Det var kvalitetsbilar med särskilt spännande köregenskaper. 02-serien var en tysk motsvarighet till Alfa Romeos 105-serie. Modellen var enormt framgångsrik i standardbilracing över hela Europa.


Förvärvet av Glas

Detta hände efter och kanske som ett resultat av att BMW tog över den lilla relativt okända tyska bilfabriken Glas. Glas var en av de tyska bilfabrikerna som dog under den hårdnande konkurrensen på 60-talet, som också tog livet av NSU och Bogward. Glas hade precis lanserat några väldigt snygga kompaktbilar med extremt modern motorteknik, som bland annat bestod av att använda en kuggrem för att driva den överliggande kamaxeln.


Rolig att köra

BMW:s nya medelklass var modern med framfjädring med Mc-Persson-fjädring och oberoende bakfjädring. Med stora svingarmar gav bilen bekväma och ändå sportiga köregenskaper på samma gång. Det här blev starten på något som skulle komma att definiera BMW som en leverantör av roliga bilar med bakhjulsdrift. De relativt lätta bilarna hade dock en mindre lycklig sida. De var på gränsen till att vara farliga för den oerfarne föraren på hala vägar. Bakfjädringen med de karakteristiska ganska kraftiga camberförändringarna på bakhjulen vid acceleration och inbromsning gjorde bilen lömsk på jämna vägar. Den som har kört dessa bilar kommer säkert ihåg mer än en oavsiktlig sladd på hala vägar. De som har kört som baksätespassagerare kommer säkert också ihåg hur baksätet försvann vid en hård acceleration. Den långa fjädervägen möjliggjorde en ovanlig sänkning av bakdelen vid plötslig acceleration.


En stjärna föds

3-serien (e21) som kom 1975 satte nya standarder för vilket körglädje man kunde ha i en relativt liten bakhjulsdriven bil, till ett pris som fortfarande var värt att betala, och jag är säker på att 3 - serien har en mycket speciell plats i många bilentusiasters hjärtan. Den var stilren och välproportionerad och sedan dess har BMW haft ett ess i rockärmen med denna modell. Modellen kunde motoriseras enligt budget från 316 till 323i. 315-versionen introducerades 1981 som en instegsmodell för att stjäla kunder från Opel och Ford. Totalt tillverkades drygt 1,35 miljoner av denna populära bilmodell.


Introduktionen av den fina 6-cylindriga motorserien med det karakteristiskt silkeslena motorslaget gjorde många bilentusiaster (inklusive mig själv) svaga i knäna. Aldrig tidigare hade du sett en så välutrustad förarstol, där instrumenteringen var lätt vinklad mot den lyckliga personen bakom ratten.


Det var något unikt med en 6-cylindrig motor i en bil av den storleken. Man kunde på långt håll se om det var en 3-serie med den stora motorn, eftersom alla 4-cylindriga (M10-motor) modeller hade "bara" två strålkastare. Sen var det 4 strålkastare, sen var det med rätt motor. Detta med de dubbla strålkastarna blev ett elegant stilelement som kännetecknade BMW i många år framöver. Den sällsynta 323i-modellen fick även 2 avgasrör och hade även Bosch K-Jetronic bränsleinsprutning. Det är idag ett mycket eftertraktat samlarobjekt, som tyvärr var ouppnåeligt för många på den tiden, då det var en dyr bil. BMW har alltid betalat bra för utrustning och motorkraft. Den största nackdelen med E21-serien var hanteringen (eller bristen på sådan). På släta vägar var det på gränsen till farligt, och framkomligheten i snö och slask bedrövlig. Den tunga 6-cylindriga motorn hjälpte inte detta. Den lätta bakaxeln gjorde helt enkelt bilen hopplös på vinterhalka vägar. De mjuka hjulupphängningarna ledde också till en tendens till obehag i ratten vid inbromsning. Men oavsett detta var det en riktigt fin bil. Tyvärr var det svårt att hålla rosten borta, så de flesta har rostat bort.


Den vinklade 3-serien

E30-serien, som kom 1983, var ett steg framåt på många sätt, men egentligen bara en uppdatering av konceptet. BMW på den tiden var konservativa, och de öppnade inte dörrar, varken utrustningsmässigt eller motormässigt. Till exempel saknade bilen servostyrning som standard, och utrymmet i baksätet var begränsat. 4-dörrars och herrgårdsversioner var å andra sidan ett välbehövligt alternativ. Alla modeller utom 316 hade bensininsprutning. Som tur var blev även 5 växlar standard. Men modellen var inte epokgörande på samma sätt som e21-modellen hade varit.


Modellen däremot genomgick en mycket större utveckling än sin föregångare under sin livstid. Ansiktslyftet som modellen fick 1988 gav en modernare 4-cylindrig motor. Det blev även möjligt att köpa 4-hjulsdrift om man hade råd. Denna modell skapades därför för den 6-cylindriga motorn. Faktum är att bilen var lite tam med de små 4-cylindriga motorerna.


M10-motorn var inte den rätta motorn för denna bil, och dessutom började den motorn bli gammaldags jämfört med de japanska symaskinerna, som till exempel Toyota kunde leverera i Carina II till ett något lägre pris.


E30-modellen var dock en gedigen byggd bil med många små fina detaljer, som en serviceindikator, vilket var något helt nytt. De 6-cylindriga modellerna hade även en liten förbrukningsmätare, så man kunde hålla koll på hur många liter bensin pr. 100 km en förbrukad. Det fanns också, för första gången, möjligheten till en dieselmotor i en 3-serie.


E30 var förstyvad i både fjädring och fjädring jämfört med E21. Faktiskt så mycket att bilen kunde kännas lite ojämn på dåliga vägar. Köregenskaperna blev klart bättre som ett resultat. Men det var ändå ett problem att bilen med kort varsel kunde byta abrupt från lätt understyrning till brutal överstyrning. Den var fortfarande lika spännande (läs dålig) på vintervägar som sin föregångare. Den kraftfulla motorbromseffekten när man släpper gasen och motorstyrningen som stoppade bränsletillförseln kunde snabbt bli lite för spännande för den oerfarne föraren. ABS och ESP för att tygla den lösa bakdelen var fortfarande lite av i framtiden.


Den kraftfulla 325i var en riktigt snabb bil och rolig att köra för de som hade råd. Toppmodellen var den vilda M3-versionen, som markerade starten på en era av motorsporttrimmade M-modeller. Det var en magnifik bil, som med sina förlängda stänkskärmar signalerade "här kommer jag" på ett maskulint men ändå stilrent sätt. Lustigt nog valde BMW att göra en specialtrimmad 4-cylindrig motor för denna version. Ljudet av den motorn kunde bokstavligen få vem som helst att resa sig med bensin i blodet, och det utlöste förödelse på racerbanor över hela Europa under ett antal år.


Modellen var i produktion i 10 år, och över 2 miljoner exemplar producerades, vilket gör den till en av BMW-modellerna med längsta livslängd någonsin. Det var också en robust bil, och det går fortfarande att hitta originalexempel som undvikit gasglada unga förare bakom ratten. Modellen är en framtida klassiker.


Den bästa 3-serien

Som alltid när det kommer till bilserier med en så lång historia som 3-serien kan du inte undvika frågan om vilken som var bäst. Min favorit är e46. BMW-modeller från 90-talet var några av de bästa bilarna som någonsin tillverkats. När BMW fick köregenskaperna under kontroll och ABS/ESP äntligen blev standard fanns det nästan bara positivt att säga om dessa härliga bilar från Bayern.

 

BMW Isetta byggdes under licens

Även om BMW byggde denna lilla pärla på licens använde de en ombyggd 1-cylindrig motor från deras motorcykelprogram och signalerade därmed att det var en kvalitetsprodukt.


Den lilla bilen räddade faktiskt BMW från konkurs i mitten av 50-talet.


Med plats för 2 vuxna och 1 barn var den ett alternativ till en motorcykel och i många länder fick den köras även om ägaren bara hade ett motorcykelkort. Den lilla bagagebäraren till den var populär. Med 1 cylinder och en 9-12 hk motor var det lite av en skakande upplevelse. Men trots allt satt vi i torrt väder.





5 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Comments


bottom of page